KRÖNIKA. ”Satan i gatan vad glad jag blev när bageriet i Aspuddens centrum öppnade förra hösten! Inte främst för deras gudomliga bullar som glider fram i sitt eget smör, utan för att de även har ett postombud.
Äntligen skulle jag slippa gå Mördarbacken upp till Midsommarkransen för att hämta ut mina paket. Äntligen ett slut på långa köer inne på det knepiga Konsum:et som ligger där och som är så schavigt att det en gång fanns planer på att göra en brutalrealistisk dokumentärfilm om affären. Äntligen skulle det löna sig att klicka hem allt jag behöver på nätet, jag som hatar att springa runt i affärer.
Det fanns bara ett problem. En siffra. Mitt postnummer slutar på 9 och då spelar det ingen roll att jag bor på krypavstånd från postombudet i Aspudden, då måste jag fortsätta Golgatavandringen till Kransen.
Kompisar som bor längre bort, men med rätt siffra i postnumret, hånskrattade. Jag slet mitt hår. Bageriet, som jag passerar flera gånger varje dag, började kännas som ett stort långfinger i mitt ansikte. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte peppa mig själv med att Mördarbacken är bra motion och så kan jag passa på att hälsa på vännerna som bor där och yada yada – positivt tänkande funkade inte alls. Här gällde aggressivt tänkande.
”Vi måste flytta!” skrek jag till sambon. Han vägrade. Konstigt nog tyckte han inte att vandringen upp för en backe för att hämta ut paket lite då och då var skäl nog.
Plötsligt fick vi ett nytt samtalsämne i bekantskapskretsen. Vi har slutat prata kvadratmeterpriser och boräntor när vi träffas, istället pratar vi paket.
Ingen begriper systemet. Hur kommer det sig till exempel att jag först fick åka till Örnsberg en period, sedan till Axelsberg? Varför får jag ibland – när jag har tur – hämta på Jourlivs i Aspudden och ibland på tobaksaffären som ligger vägg i vägg? Varför måste polaren, som bor granne med postombudet i Axelsberg, åka ända in till Aspudden?
Konstigast är killkompisen som bor i Kransen men som måste ta sig NER för Mördarbacken för att hämta sina paket hos… Ja just det. Hos bageriet i Aspudden, det som borde ha varit mitt postombud. Istället möts han och jag där i backen och vinkar till varandra. Jag går uppför, han går nedför.
Hänger ni med? Jag gör det inte.
Till slut hittade jag en lösning så att jag faktiskt får hämta mina paket i Aspudden. Och nu kommer ni bli galna på mig och ångra att ni läste den här krönikan för lösningen är så listig att jag helst vill behålla den för mig själv. Men här kommer en ledtråd. Den stavas ”c/o”.”
Åsa Erlandson
Inlägget ”Äntligen skulle jag slippa Mördarbacken för att hämta paket” dök först upp på BÄTTRE STADSDEL Hägersten - Liljeholmen.